torsdag 4 april 2013

Jag ska skriva en barnbok.

.. Vi har så mycket tokiga, busiga, roliga, arga berättelser från barnen att berätta om. Så varför inte göra det i bokform som en bok med godnattsagor för barn. Bor ju granne med både förläggare och boktryckare!

Här är ett smakprov;


"Jag vill också se!" sa den korta ljusa Elvira ivrigt .
"Nej du får vänta, det är min tur nu" svarade den långa mörka Hannah, vänligt men strängt, för änglar känner inte till det där med att vara arg eller irriterad.
Där stod dem på ett moln, änglabarnen, och kikade ner på människorna som irrade omkring som myror i en myrstack. I flera timmar i människotid hade dem tittat i det där konstiga röret och det var en riktigt spännande lek för små änglar på sisådär sju människoår.

Just i dag följde dem Nicke. Nicke var en femåring så full av hyss. Han var inte elak, aldrig dum men väldigt busig.
I dag hade Nicke tagit sin mammas stora tvättmedelspaket och hällt ut allt i en fin vit hög. Sedan hade han hämtat alla sina grävskopor och grävde små fina högar av vitt tvättmedel.
Det regnade ute i dag och Nicke hade fått köpa, alldeles själv, en ny fin blå grävskopa för sina sparade veckopengar. Han hade inte tålamod att vänta på att regnet skulle sluta och när man är en busunge på fem år, då är man allt lite påhittig, tvättmedel kan blir bra som sand.
"Hallå, vad händer?" sa den korta ljusa Elvira. "Låt mig se någon gång, snälla" sa hon ivrigt. Och eftersom änglar är snälla varelser som uppfyller din önskan bara du ber dem så lämnade långa mörka Hannah snällt över det konstiga röret till sin änglavän.
"Fast händer det något busigt så måste jag också få kika igen" sa hon vänligt men bestämt.

Änglabarnen tyckte om att kika på Nicke. Det hände alltid någonting busigt där. Som den gången när han badade och tog allt badskum som fanns i flaskan. Det bara växte av skum och rann över badkarskanten för att sprida sig över golvet. Hela rummet blev fullt av skum så nu blev han nog tvungen att hitta på något för att få bort allt innan mamma kom.
Änglabarnen hade varit alldeles till sig av spänning. Och när Nickes mamma försiktigt knackade på dörren och stack in huvudet för att se vad som var på gång, eftersom  hon tyckte det varit tyst alldeles för lång tid, då skrek änglabarnen av iver över buset.
Oj då, det var inte alls meningen, men just som Nickes mamma stack in huvudet i dörrhållet hade Nicke riktat sin iskalla duschstråle ditåt. Mamma blev alldeles paff och alldeles dyngsur, dyngsur som i blöt och dyngsur som i arg...

Och kanske lite av den här....

I dag kikar änglaflickorna på Sandra som är arg på sin pappa när familjen är på resa i Australien.

"Men oj vad händer här då" sa Hannah och tittade oroligt på Elvira. " Så hon låter den lilla flickan" sa hon med rynkad panna.
"Dumma pappa" vrålade den lilla flickan. Och bältet tänkte hon minsann inte ha på. Nej nu var det nog så att hon inte tänkte alls, vilket ilskna treåringar inte gör när dem gör helt tokiga saker som Sandra alldeles strax ska göra.

Hon vrålade och skrek, tog sats med båda fötterna och sparkade mot bakdörrens ruta på ett sätt som bara en ilsken treåring kan, flera gånger. Nu hade Sandras pappa tröttnat och stannade bilen för att lyfta ut sin lilla arga flicka och ställa henne vid vägkanten för att sen sätta sig i bilen och köra iväg.

"Men vad gör du" sa Sandras mamma förtvivlat. "Ja vad gör du" viskade änglaElvira i pappas öra. "Kör genast tillbaka och hämta din lilla flicka. Inte ställer man små arga treåringar vid vägkanten och kör i väg"
Pappa backade skamset tillbaka och satte sin dotter i baksätet.
"Förlåt mig" säger pappa skamset, jag blev också så arg att jag inte tänkte på vad jag gjorde, inte ska man ställa sina arga flickor vid vägkanten.